Negativt med denna del av Östgötaleden är att det är mycket skogsväg. Jag vet att det är oundvikligt med skogsvägar, men detta var lite väl mycket.
Jag tältade vid sjön Tran, precis innan fårhagen. Natten var händelserik. Vid midnatt passerade en bil. Fram på morgontimmarna hörde jag en älg bröla på andra sidan sjön. Men det värsta var att jag hörde en gris nöff någon ynka meter från tältet. Då försökte
jag skrämma den genom att skrika. Efter att jag packat ihop och traskat vidare en kilometer så passerade jag ett vindskydd. Då blev jag sur.
Planen var att gå till Åtvidaberg, men när jag nått mormorsgruvan fick jag det frestande erbjudandet att plocka svamp. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Leden var ändå inte särskilt imponerande.
På tal om mormorsgruvan: Det finns ett museum där det hänger planscher med texter och bilder. Egentligen var det inte särskilt mycket om själva gruvan utan snarare om de personer som hade ett förhållande till gruvan. Museet är låst och man får koden till
låset genom att ringa numret som står på dörren.
Mormorsgruvan.
Mormorsgruvans museum.
Stånggång. Fattar inte riktigt vad det är. Hör ihop med Mormorsgruvan.
Längd: ca 21 km
Svårighetsgrad: lätt
Underlag: skogsvägar och grusvägar
Terräng: blandat
Vindskydd: Ja, vindskydd Beta.
Markeringar: orangea
Fikaplatser: nej
Betyg: 2/5 vandringskängor
