skrivarmullen.blogg.se

 

 

Som ensam vandrare kan det ibland vara kul med sällskap. Jag hittade passande nog en förening som anordnar vandringar. För första gången vandrade jag med en grupp öppen för offentligheten. Det är någonting jag ångrar. Låt mig förklara.

 

Vi skulle vandra Stegeborgsslingan utanför Söderköping. Jag mejlade och informerade om att jag inte har körkort och därför ville samåka. (Samåkningen hade de meddelat var möjligt redan i annonsen.) Jag fick ett bekräftande mejl tillbaka. På dagen D och på mötesplatsen möter jag upp tre andra som också skulle samåka, men ingen ledare syns till. Som tur var hade två av personerna bil med sig så vi packade in oss i en av bilarna och åkte. I bilen berättar en kvinna som varit på dessa vandringar tidigare att det hänt att en person utan bil kommit till mötesplatsen och ingen annan dykt upp.

 

Väl på plats vid Stegeborg kommer nästa chock. En ledare kommer fram till mig och frågar:

  – Har du betalat?

Enligt annonsen var vandringen gratis, så lite surt betalar jag. (Att betala gör mig inget, det var ändå en struntsumma. Det som stör mig är att de inte informerat om det innan.)

 

Jag ser mig omkring och mitt mod sjunker. I princip alla är pensionärer. Jag gör bedömningen att de flesta ligger på omkring 65-70 år. Den som är yngst efter mig är ca 50 år. Jg försöker intala mig själv att det kan bli trevligt ändå. Men snart börjar vi gå. Om man nu kan kalla det att gå. De sniglar sig fram och vi blir klara två timmar efter utsatt tid.

 

 

Till råga på allt var några gubbar riktigt snuskiga som pissade en meter från stigen. De skylde sig inte mer än att vända ryggen åt gruppen. Vidrigt!

 

 

En man ville i slutet av vandringen bada, men fick ett blankt nej av en av ledarna. Motiveringen var: vi är en grupp och vi lämnar ingen! Visst är det bra att ha det som utgångspunkt, men nu handlade det ändå en vuxen man och inget barn och jag tycker att han borde få bestämma det själv. Det var inte heller så att vi lämnade honom mitt ute i vildmarken. Vi var nästan klara med vandringen och hade endsat cirka 3 km kvar till parkeringen.

 

 

Nej, vandring med denna förening är ingenting för mig.

 

Någonting som däremot var bra var naturen. Det var ansträngande i och med att det var en del uppför och nerför och vissa partier var ganska kuperade. Majoriteten av leden gick på stig, men det var inte endast skog utan man passerade ibland odlingsmarker och en kohage. Det var välmarkerat och markeringarna såg ganska nya ut. Längd: ca 12-13 km.