Från universitet går man på en grusad väg som kantas av hästhagar. Numera är det ingen ridskola, så hagarna ekar konstigt tomma. Men tidigare kunde Agda, Felix, Lantanie eller någon annan från ridskoleflocken stå vid staketet och tigga kli.
Högst upp i naturreservatet reser sig vattentornet, det som kallas Ekotemplet. Och det kallas inte det för inget! Bara man går under vattentornet ekar fotstegen. Ljuden studsar från det välda taket till den afalterade marken. Den finns en samling stenar
i mitten – prova att kasta dem!
Det bästa med Teleborgs naturreservat är att man kan välja vilken natur och underlag man vill ha. Den nordöstra delen kännetecknas av tät skog och är blåmarkerad. I mitten finns den öppna kohagen med ekträd och är gulmarkerad. Runtom slingrar sig en grusväg
i en halvöppen natur (Växjö runt och röda slingan). Den rödmarkerade slingan tar dig på mestadels grusvägar, men även lite i kohagen. Gå en av slingorna, eller kombinera flera av de du tycker bäst om/vill gå för tillfället. Min egna favorit är den
gula slingan, Knutgårdsslingan på ca 2 km. Den är där det är öppna ladskap. Sedan tycker jag mycket om att kombinera den gula med den röda slingan och att röra mig i den sydvästra delen av reservatet där det är bäst utsikt.
Från september 2021. En ekorresvans? Är ekorrar som ödlor och släpper svansen när de är hotade?
Jag ska dela med mig av en hemlighet. Det finns nämligen en stig som inte är markerad. Gå bara förbi vindskyddet och korsa kraftleningarna. Snart ser du en stig som leder in i den mörka skogen. Följ den stigen, heeeela vägen. Jag har bara mött en enda
person när jag gått det, en löpare. Stigen leder upp på grusvägen igen, där Växjö runt går.
Vår
Häggen, som jag inte visste var hägg tills för nyligen, doftar underbart. Den är lika underbar att se på med sina många och små, vita blommor. Likaså syrénen, vitsipporna, äppelblommorna och mandelblom. Efter vinterns träda blir jag lycklig av att se
allt liv, alla dofter och färger!
Skirviken. Fågelskyddsområde.
Sommar
Jag har inte varit i Växjö en hel sommar eftersom jag brukar åka hemhem, men en tidig kontra sensommar kan jag i alla fall redovisa. Sommar för mig är när tornseglarna återvänder med sina skrik i maj. Och när liljekonvaljerna ploppar upp. Jag plockar
alltid en bukett varje juni och tar med hem. Trots att jag bodde i en etta och doften gjorde att jag fick huvudvärk fick blommorna allt stå på matbordet.
Höst
Löv, löv, löv på träden, i luften, på marken. De virvlar runt, runt och gör naturliga lövhögar. Allt i olika gyllenne färger. En ständig fuktighet gör luften så behaglig att andas.
Vattentornet/Ekotemplet
Vinter
Snön knarrar behagligt där jag går – ASMR på högsta nivå. Grenarna slokar mot marken av snötyngden. Solen gör så att allt gnistrar. Det är så kallt att det gör ont att andas. Det är min vision av hur vinter ska vara. Tyvärr är det inte ofta man får den
i södra Småland, men när det väl händer – då lever jag!
Från januari 2020. En luftballong. Det blev som en symbol för någonting nytt, en slags förväntan.
November 2021. En fasan.
Tråkigt nog kan jag inte säga att det är mitt bygge, men jag gillar att leka i snön som det barn jag är!
friluftsliv,
natur,
naturreservat,
teleborg,
vaxjo,
Kommentera