Från stan är det uppförsbacke nästan hela vägen. Förutom den sista biten. Då får man lön för mödan och cykeln drar iväg i 35 klimoter i timmen. Vinden tjuter i öronen och äntligen når jag Notteryd.
Om vandringen börjar medsols får man först bekanta sig med kraftiga rötter på den smala stigen. En riktig fot-vrickare! Hela tiden med Toftasjön som trogen följeslagare. Första gången jag gick här var våren spirande. Bakom mig sniffade en hund mig i hälarna. Inte förrän jag stannnade och lät det unga paret med hunden passera fick jag åter lugnet. Vad är bättre än att välkomna våren i naturen?
En kopparödla solade obekymmrat mitt på stigen. Jag till och med klappade den!
Utsikt från fornborgen Gripeberg. Det kanske inte syns på bilden, men vi blickar alltså ut rakt mot ett stup!
När jag kom till resterna av fornborgen satte jag mig på en bänk för att njuta av solstrålarna som träffade min vinterbleka hy. En äldre herre kom fram till mig och frågade på bred småländska: "Va e fåånboogen?"Jag svarade någonting mummlande om att jag inte heller varit här förut. Ärligt talat så var det enda jag såg stenar som låg lite huller om buller. Här behövs antagligen ett tränat öga för att se fåånboogen.
En slåtteräng som tidigare varit ett militärt övningsfält
Andra gången jag var här var sommaren ung och vattnet ännu kyligt. Det vet jag, för jag badade inte mindre än två gånger. Ena gången jag badade valdes ett olämpligt ställe att kliva ned. Det var stora stenar med grön gegga på som fötterna gled på. Det kändes ungefär som om jag spelade "twister" och jag såg antagligen ut som det också.
Notera pollen. Badade inte här!
Tredje gången gillt och nu hade hade hösten påbörjat sitt intåg. Denna gång började jag motsols och gick för första gången hela slingan. Hundskall hördes på håll – men den här gången var skallet det enda livstecknet.
Trots att hösten inte är en av mina favoritårstider så måste jag säga att bilderna blir som bäst då. Kanske är det något med luften...
Som alltid lämnar Notteryd en inte besviken och glad i hågen kunde jag cykla hem, då med desto mer nedförsbackar än på ditvägen. Trots trötta ben kunde jag inte känna annat än en rofylldhet och spirande glädje.
Vandring,
gripeborg,
host,
kronoberg,
notteryd,
notterydrunt,
sommar,
toftasjon,
vaxjo,
Kommentera