Förhållandena kan inte vara bättre. Solen strilar ner och det är vindstilla i den trolska skogen. Jag tänker att det är idag jag ser min första älg, eller kanske ett skogsrå som smyger rund bland trädstammarna. Det blir en mysig promenad, jag är nästan helt själv, men med sällskap av historier som speglas i landskapet. Titt som tätt dyker det upp skyltar med information om just den platsen. Det är kolmilor, odlingsrösen, vattendrag och hagmarker. Helt enkelt ett väl utfört arbete av kommunen!
Mest av allt finns rester av kolmilor, alltså arrangemnag för att framställa kol i äldre tid. Här är ett utdrag från en skylt om hur det var att jobba som kolare: "Passningen av milan var mycket viktig. Den fick inte slå, d.v.s. brinna upp. Skickliga kolare kunde höra om något var på tok. [...] Timmarna var dryga i ensamheten. Enligt folktron visade sig övernaturliga väsen som kunde hjälpa kolaren, men även förstöra allt för honom."
Och hur gick det då med älgen och skogsrået som jag hade på känn att få se? Jag såg ingetdera, men deras närvaro kände jag desto mer. Ärligt talat är jag alltid lite rädd för dem, så det kanske bara var bra att de höll sig undan.
Odlingsrösen och/eller gravar
En av alla skyltar
Jag har alltid ett finger med i spelet
Toragöl
Vandring,
dagstur,
host,
kolmila,
kronoberg,
kultur,
lessebo,
skog,
smaland,
Kommentera