Ännu ett år med pademin har passerat. Ännu ett år med bloggen har passerat. Ännu ett år med vandring har passerat. Detta år har rekord slagits i antal vandringar och det speglas i bloggen. 2020 skrev jag fyra inlägg och 2021 kom jag upp i tolv. Kanske beror denna ökning på att jag fått mycket skjuts och sällskap... jag tackar för det! En vandrare utan körkort är förpassad till kollektivtrafik och att åka snålskjuts på kompisar. Lyckligtvis har denna vandrare snälla kompisar.
Bild från cykelturen längs Sydostleden i somras.
Vad har varit mest minnesvärt? Jag har ett enkelt svar på den frågan: cykelturen längs Sydostleden i somras. Det var min första längre tur ("längre", d.v.s. två dar, lol) på egen hand och jag tältade själv, om än på en camping. Jag lyckades genomföra det, trots att jag fick lite trubbel med växlarna och trots att jag var lite skraj. Dessutom var det en upplevelse att vakna klockan fyra på morgonen av en explosion av fågelsång. För att summera så kunde jag känna mig stolt av att ha genomfört turen när jag rullade in cykeln i förrådet, en erfarenhet rikare.
Jag undrar vad 2022 kommer med. Förhoppningsvis ännu ett vandringsrekord. Jag har också en önskan om att genomföra en vandring med övernattning ensam. Men mer om det 2022! Nu ska jag slappa det resterande året, för det är jag värd.
Gott nytt.
2021,
Vandring,
arskronika,
cykel,
sydostleden,
Kommentera