Detta är en text från 15 september 2018 då Skrivarmullen vandrade i Boxholm.
Gravfält i sikte.
Mellan de otroliga mängder av forntida gravar och träd växer svampen. Spillning från älg. Från häst. Skotten från skjutfältet ekar över skogen. Luften är klibbig, men inte kvav. Den är kylig och våt. Det blåser snålblåst. Det doftar höst.
Skriver lite kort för Skrivarmullen är trött. Idag vandrade hon Östgötaleden i Boxholm. Från Centralstation till Langebrunnaeken, som enligt informationsskylten är Östergötlands äldsta och största ek (i diameter). Skrivarmullen blev faktiskt besviken när hon såg den sorgliga varianten av ek. Mäktig på sitt vis visst, men ändå så förfallen.
Langebrunnaeken.
För övrigt var det mycket zickzakande i Boxholms skogar. Gick vilse och fick gå ett par onödiga kilometer som istället kunde ha lagts på själva stigen. Markeringarna var med det sagt väldigt dåliga; de var gamla och glest utmålade.
Uppskattningsvis gick Skrivarmullen ungefär 2-2,2 mil.
Inga pensionärer siktades på vägen idag inte. Gasen i botten.
Vandring,
friluftsliv,
ostergotland,
Kommentera