”Men klokt eller ej – Madicken ger sej ut på taket. Och det går fint. Det går verkligen fint. Hennes fötter och hennes kropp vet precis hur man balanserar på tak, här kommer stolts jungfrun från Junibacken, så vig och så orädd.”
Citatet kommer från Astrid Lindgrens (1976) Madicken och Junibackens Pims. Taket som Madicken traskade på kan mycket väl tillhöra ett av de gamla trähusen i Söderköping, för det var här Madicken-filmerna spelades in. Och Söderköping, där var även Skrivarmullen igår.

Men Skrivarmullen klättrade inte på tak, istället klättrade hon på ett berg, Ramunderberget. Skrivarmullen med kamrat gick oändligt många trappor upp för berget med en 8 kilo tung ryggsäck. När fötterna stampat och trampat alla trappsteg och vi var uppe på toppen kom vi till en mysig paviljong med kikare. Där blickade vi ut över den idylliska småstaden med medeltida gatunät och ställde in kikaren på S:t Laurentii kyrka. Dit skulle vi gå!

Innan det följde vi den gula slingan i skogen, ungefär halvvägs (ca 2,5 km) sedan vi blev alldeles för glassugna och var tvugna att storma Smultronstället glassrestaurang.

Smulltronstället glassrestaurang. Medan glassen smälter i munnen kan man beskåda båtfolket på Göta kanal.

Skrivarmullen valde glassen "Smultrondröm". Den var supergod, pillutta dig!
Efter glassen gjorde vi en stadsvandring längs kullerstensgator och smala kvarter kantade av trähus. Den lilla staden på cirka 7 000 invånare fullkomligt blommar, både bildligt och bokstavligt, som ni nu kommer att få se.

Storån som rinner parallellt med Göta Kanal genom Söderköping. Den lever inte upp till sitt namn må man säga, men pittoresk – det är den!

S:t Laurentii kyrka, från 1100-talet. Den har brunnit ner i tidagre dar, som så många andra kyrkor och har dessutom genomgått ett flertal ombyggnationer. Spiran var omöjlig att få med! Hmpf.

S:t Laurentii klockstapel i träfjällsskrud från 1897 har tre klockor. Den är 50 meter hög och kan med lätthet krossa dig med sina 4 ton.

Blommor, blommor, blommor!

Vad är detta för byggnad?

Slussvaktaren vid slussen. Likt Sisyfos arbetar han i evigheten.

Ännu mer blommor! Här gick vi igenom ett torg. Minnet sviktar men Skrivarmullen misstänker att detta är Hagatorget. Dessa formationer fanns det många av, och de svämmade över av blomsterprakt!
Andra höjdpunkter, som tyvärr inte finns förevigade på bild var "Söderköpings bokhandel & antikvariat" – en riktig guldgruva! Mysigt inredd, beklädd av böcker från topp till tå, men ändå inte alltför packad. Ingenting inhandlades därifrån dels på grund av att Skrivarmullen inte hade lust att släpa på mer vikt och dels för att sådant är dyrt. Antikvariatsägare har koll på hur mycket böckerna är värda.
Dessutom har Söderköpings bibliotek jobbat flitigt och gjort det trevligt för människorna där. "Hur då?", kanske ni undrar. Jorrå, de har nämligen satt upp hängmattor lite var stans i staden tillsammans med postlådor fulla av... böcker, såklart! Under en varm dag kan man bara plocka fram en bok, slå sig till ro under en lind och läsa. Underbart initiativ! Undrar bara hur många böcker bibblan får tillbaka...
Alla bilder är tagna av mig, Skrivarmullen. Förutom Madicken då. Där sitter Svensk filmindustri på härskartronen.
Mycket nöje och på återseende!
#Gotakanal,
#Ramunderberget,
#Söderköping,
#astridlindgren,
#friluftsliv,
#glass,
#madicken,
#smultronstallet,
#vandring,
Kommentera